H&M

Jag var på H&M igår. Dottern hade visst hört från någon skolkompis att de har fina kläder där. Dessutom fick hon nyligen en klänning med fjärilar på av sin mormor. Den var köpt på H&M och hon gillar den väldigt mycket. Den kostade 49:90kr. Jag är ju utbildad i området och har jobbat i textilbranschen i nästan 20år. Det finns inte en möjlighet att någon som har sytt den klänningen har fått mer än ett par ören betalt för det jobbet.

När jag går in i en H&M-butik blir jag fysiskt illamående och vill helst av allt vända och gå ut igen. Det hänger kläder huller om buller precis överallt och det allra mesta är alldeles för billigt och helt enkelt skräp. Det finns inte en möjlighet att allt det som finns i butiken kommer att köpas av någon. Det finns kläder där som hade räckt till långt många fler än vad som bor i vår stad. Min dotter hittade en tröja som hon ville köpa och jag berättade för henne min åsikt. Hon är ju bara 8år, så jag förklarade så gott det gick och sa att om det är ett plagg som hon verkligen verkligen vill ha och som hon lovar att hon kommer att använda mycket, så är det ok.

Jag är inne i en H&M-butik ca en gång vart femte år och jag hoppas att det kommer att fortsätta så. Det händer att jag köper H&M-kläder, men då sker det på second hand. De kostar ungefär lika mycket där, men då har jag åtminstone skänkt mina pengar till välgörenhet istället.

Snurrigt

Nu har det hänt. Det som jag inte trodde skulle hända mig. Jag har varit sjukskriven i en vecka på grund av stress. Inte så att jag blivit utbränd och fått utmattningssyndrom, utan det har satt sig fysiskt i kroppen istället.

Jag tar det från början. I mitten av förra veckan vaknade jag mitt i natten av att hela sovrummet snurrade. Jag blev lätt illamående och det stack och pirrade i armar och ben som om de hade somnat. Jag steg upp och ringde 1177. När jag beskrev yrseln misstänkte de att det var kristallsjuka, men eftersom jag även nämnde domningar i armarna så ville de att jag skulle komma in till akuten. Så jag tog sjuktransport in och där tog de en del prover. Det visade inget speciellt, så de trodde på kristallsjuka och jag fick åka hem. Jag var hemma från jobbet två dagar och över helgen, men var extremt trött och lite snurrig. Den värsta yrseln klingade dock av efter hand.

På måndagen gick jag till jobbet, men ringde och bokade en tid på vårdcentralen. Jag kom dit, nya prover togs, allt var normalt, men den här läkaren luskade lite mer i symptomen och kom fram till att yrseln, spänningarna i bakhuvudet och domningarna i armarna kommer från nacken. Vilket i sin tur högst troligen beror på att jag spänner mig på grund av stress. Hon beordrade mig att stanna hemma och vila resten av veckan och kontakta en sjukgymnast för att få hjälp med min extremt stela nacke.

Min chef kontaktade företagshälsovården och jag fick komma till en sjukgymnast i slutet på veckan. Han kollade lite för att se vad nackbesvären kan bero på, men hittade inget speciellt och verkade inte tycka att jag var speciellt stel i nacken. Han pratade mest om vad jag skulle göra för att undvika mer problem på jobbet, som att ställa in höjden på datorskärmen, ta pauser varje halvtimme och stretcha nacken. Jag fick inte ens någon massage... :(

Så det jag får göra nu är väl att försöka få igång cirkulationen i nacken och stretcha mycket. Imorgon ska jag försöka jobba igen och jag hoppas att det ska gå bra.

Badrumsmatta

Jag har bestämt mig för att jag inte gillar badrumsmattor. I vårt hus blir de smutsiga på en mindre än en vecka och hur mycket man än tvättar dem så är de ändå alltid fulla av fällda hårstrån. Äckligt. Jag har tröttnat och ska nog helt enkelt sluta med badrumsmattor. Japp.

Film

Jag tittade på Gone Girl på TV4 igår kväll. Den var lång och ganska bra, tyckte jag de första 98%en av filmen. Det är ett under för mig att den tydligen har varit Oscars-nominerad. Visst, bra skådespelare, intressant plott, men hur tusan kan man göra ett så fruktansvärt dåligt slut på en film!? Jag säger inte att en film måste ha ett lyckligt eller olyckligt slut, men det måste åtminstone ha ett SLUT. Den här filmen liksom bara upphörde. Jag har sett flera sådana filmer tidigare eftersom jag ibland går och ser film på stadens biograf för lite alternativ film. Varje gång går jag därifrån och är ganska irriterad på att jag slösat bort min tid. Men om det är känslor de vill väcka med filmen så lyckas det ju.

Inser att jag inte uppdaterat sedan innan påsk. Påskhelgen i stugan gick bra, trots mina tidigare farhågor. Vädret var hemskt. Det snöade 20cm på Påskdagen och dottern byggde snögubbe med sin moster i trädgården... Eftersom stugan ligger i närheten av Österlen så passade vi på att åka på lite konstrunda. En f.d. klasskamrat till mig hade fotoutställning i Simrishamn, så vi åkte dit och tittade. Jag har inte träffat henne sedan 1995, så det var verkligen ett kärt återseende och hennes foton var väldigt fina. Vi var också hembjudna på påskmiddag hemma hos min far och hans sambo och det var också trevligt. Min mor och hennes sambo var också medbjudna på middagen. och jag är väldigt glad över att mina föräldrar trots skilsmässan för 24 år sedan är vänner nog att träffas tillsammans med oss barn.

Påsk

Jag sitter här och har lite ångest. Ofta tänker jag att vi borde umgås mer med folk, träffa släkten oftare etc etc. Nu har vi bestämt att vi ska tillbringa påsken i sommarstugan tillsammans med min syster, mamma och hennes sambo. Och jag ångrar mig redan. Det där med att vara introvert har så många sidor. Så klart att jag vill träffa min familj, men ibland orkar jag bara inte. Att bo tillsammans i flera dagar, bestämma gemensamt vad man ska äta, åka på utflykter, kompromissa...

Jag är ju inte en bekväm person av naturen, jag kan tänka mig att bo i ett tält i skogen, men det blir ju också så att när vi ska bo alla tillsammans så är jag och min familj yngst och starkast så vi får så klart sova på de obekvämaste ställena. På golvet, i soffan... Vi hamnar alltid på undantaget trots att sommarstugan är lika mycket vår som övrigas (ja, förutom mammas sambo då) och så är det också när vi gör samma procedur med makens familj. Lite tröttsamt är det, men samtidigt borde man bara vara tacksam över att ha tillgång till två olika sommarställen.

Men jag får väl klara av några dagar för jag vill gärna åka till mina hemtrakter och gå på konstrunda, träffa några gamla bekanta och ge mig ut i naturen lite grann. Glad Påsk på er!

Storuman forever

Jag ligger hemma i soffan och är tokförkyld. Har tittat på tv hela dagen, Netflix mitt på dagen när TV-utbudet på 1,2,4,6:an är begränsat, men annars har jag hittat en del intressant. Bland annat såg jag nu på kvällen ett avsnitt av Storuman forever, ett program där Björn Ferry och Heidi Andersson försöker få ortsbor i Storuman att tänka och leva mer klimatsmart. Riktigt bra och tänkvärt. Jag gillar ju också deras norrländska lugn och rakt på sak-attityd. Klart sevärt och finns säkert på SVT Play. Någon dag ska jag göra ett sånt där test där man mäter sitt koldioxidutsläpp. 

Idag när dottern skulle hämtas från fritids var jag inte så pigg. Precis när jag skulle släpa mig upp ur soffan kom sonen hem och jag frågade honom utan några direkt förhoppningar om han kunde tänka sig att gå och hämta sin syster. Jag såg på honom att han inte ville, men han tittade på mig i ett par sekunder och sa sedan: "Sure." Så där som en tonåring gör, som helst inte vill ha med sin lillasyster att göra, men som har blivit vuxen nog att förstå att man hjälper till när någon är sjuk. Mammahjärtat blev alldeles varmt. 

Simning

Jag simmar ett par gånger i veckan för att min rygg ska fortsätta fungera som den ska. Det är extremt effektivt. Jag vill inte påstå att jag simmar snabbt eller snyggt eller nåt. Jag har aldrig lärt mig crawla, så jag ligger och harvar i bröstsimsbanan i motionsdelen av simhallen. Det tar mig 30 minuter att simma 1000m, så jag är bland de snabbare i just den banan. Och nu är jag ju lite motvalls, så det finns några saker jag stör mig på:

1. Förorenarna: Äldre damer som uppenbarligen inte har duschat innan de går ner i bassängen. De stinker parfym, är fullt sminkade och håret ser ut att komma nylagt direkt från frisören.
2. Bromsklossarna: Äldre herrar och damer som inte alls är där för att motionera (även om det helt uppenbart är just vad de behöver), utan för att flyta runt och ta plats för de som försöker simma.
3. Gubbarna: Herrar i övre medelåldern som behöver visa att de kan simma fortare än alla andra. Det gör de i en längd eller två. Sedan orkar de inte mer.
4. Ynglingarna: Killar i 20-årsåldern som har kapaciteten att simma snabbt och långt, och försöker göra det. Men de kan inte. De har uppenbarligen inte lärt sig simma ordentligt. Det är väldigt frustrerande för dem när de blir förbisimmade av en medelålders halvtjock kvinna.
5. Duschvandalerna: De som står i duschen och rakar sig över stora delar av kroppen. Uäh!

Ja, det var bara det jag ville säga.

Recept

Efter lunchträningen i måndags pratade lite folk i omklädningsrummet om mat. En kollega har en son vars flickvän är vegetarian och hon beklagade sig över hur svårt det är att "hitta på något att laga till henne". Det enda hon verkade kunna komma var att steka halloumi. Vad är det frågan om? Lever folk fortfarande kvar på 1900-talet? Internet är ju proppfullt av recept. Man kan bara söka på vad man känner för. Det finns sidor med BARA vegetarisk mat. Typ www.vegomagasinet.se, där hämtar jag massor av inspiration. Jag har också upptäckt att t.ex. Citygross lägger ut recepten till sina matkassar på nätet, så det är bara gå dit och hämta även om man inte köper kassen; https://www.citygross.se/mat/matkasse/vegetarisk-matkasse/.
Supersmart. Vegetarisk mat behöver inte vara så himla komplicerat.

Strumpor

Jag stör mig på strumpstorlekar. Jag vet att jag inte borde, men helt ärligt, hur tänker strumptillverkare som gör strumpor i storlek 37-40? Jag har ju då stl 37 och när jag köper dessa strumpor så är de så stora att hälen hamnar halvvägs upp på vaden. Det blir obekvämt och de korvar ihop sig i skorna så att man riskerar att få skoskav. Inte ok.

Kött

Jag hörde häromdagen att köttkonsumtionen minskar för första gången på väldigt länge. Det var ju på tiden. Det som fortfarande skrämmer mig lite är att den genomsnittliga svensken äter 83kg kött per år. Det är 1,6kg per vecka. I vår familj kanske vi köper 1kg per vecka till 4 personer. Och då är det kyckling eller fisk. Aldrig något annat kött. Förutom att det är extremt onyttigt med rött kött är det också väldigt dåligt ur hållbarhetssynpunkt.

Jag ser dagligen diskussioner på sociala medier där folk inte kan förstå varför alla skyller klimatproblemen på deras kära biff när alla envisas med att flyga kors och tvärs runt jordklotet. Jaaa... Det kan ju bero på att köttproduktionen påverkar miljön väldigt mycket mer än hela transportsektorn tillsammans. Men det är svårt att tro och framför allt verkar det som att folk inte vill förstå. För de vill inte sluta äta kött.

Men det är ju inte det som är viktigt. Vi måste bara äta väldigt mycket mindre kött. Så klart är djurhållningen viktig och relativt ofarlig i Sverige. Öppna landskap och allt det där (men man kan faktiskt ha djur som håller landskapet öppet utan att ha värsta industrin) och så länge vi pratar om köttdjur som går ute och betar naturligt foder så är det inget större problem. Problemet är de stora köttindustrierna i (framförallt) Nord- och Sydamerika där djuren föds upp i rasande takt, proppas fulla med sojafoder som har odlats på skövlad regnskogsmark och konsumerar extremt stora mängder vatten i områden som ofta redan lider brist på det.

Jag läser också om folk som ojar sig över hur vegetarianer kan med att äta sojaprodukter. Eftersom sojaodlingarna ökar extremt snabbt och tar över regnskogsmark där invånare och djur får fly (eller dödas). Det är sant att det är så, men det beror inte på vegetarianerna. Mer än 90% av sojan som odlas går till ...  #trumvirvel# ... just det - djurfoder.

Överskott

Världen producerar så fruktansvärt mycket mer saker än vad vi behöver. Det kan vi väl bara konstatera. De allra flesta konsumerar dessutom betydligt mer än vad de behöver. Det kan vi också lätt konstatera. Jag ska inte påstå att jag aldrig köper onödiga saker, men mitt bidrag till klimatpåverkan är nog extremt låg om man jämför med många andra.

Till att börja med köper jag typ 90% av familjens kläder och skor på second hand. Än så länge accepterar barnen att de inte får nya kläder. Det enda som köps in nytt är underkläder och enstaka gånger skor om vi inte hittar några som passar när det behövs till ett speciellt ändamål. Jag är också väldigt noggrann och köper bara begagnat av hög kvalitet. Idag tog jag en sväng för att komma ut ur huset lite. Jag har legat sjuk/vabbat i nästan en vecka och behövde lite luft. Jag hann med Erikshjälpen och Myrorna och storhandlade verkligen idag, det slutade på 700kr.

Och för de pengarna fick jag:
Till dottern: 1 par Tretornstövlar, 1 par jeans (Lindex), 1 tröja + 1 klänning (Polarn o Pyret).
Till sonen: 1 par jeans, 1 par McKinley friluftsbyxor, 1 skjorta.
Till mig: 1 vårjacka (Tenson), 1 tröja (Rabalder), 1 funktionströja, 1 baströja (Flash), 1 tröja (Esprit).
Jag är mycket nöjd, jag hittade mer än jag brukar.

Apropå överskott så var jag inne och kollade på www.matsmart.se. Det är ju också en väldigt bra idé att sälja ut sådant som blivit över och kanske börjar närma sig bästföredatum, men som fortfarande är helt användbart. Jag har inte köpt något där ännu, men tänker absolut överväga det.

I min bransch (textil) är det också vanligt med överskott. Det är helt normalt att behöva beställa ganska stora volymer för att tillverkaren ska få någon lönsamhet i produktionen och textilier har väldigt hög miljöpåverkan ända från fiber till färdigt material. Det handlar både om kemikalier och vatten- och energiåtgång. Att stora delar av materialet sedan ska behöva eldas upp eller kasseras på annat sätt är ju egentligen helt absurt, men för små företag i branschen är det svårt att komma upp i de volymer som krävs och då får de så klart mycket tyg eller tillbehör över efter att de har tillverkat sina plagg. En tjej här i stan som jag faktiskt träffat några gånger (vi gick på Trygghetsrådet tillsammans för några år sedan) har startat ett företag som hjälper till att koppla ihop företag som har tyger över med andra företag som behöver mindre mängder till sin produktion. En utmärkt idé tycker jag, speciellt i dessa textilbygder där entreprenörer och småföretagare poppar upp som svampar hela tiden. På www.rekotex.se kan man läsa mer.

Kommunikation

Jag har funderat på de det där med att man tar vissa saker för givna när man kommunicerar med varandra. Jag känner att vissa saker borde vara självklara, men inser att de inte är det. Och att det bidrar till mycket irritation och konflikt.

Dottern fyllde år på sportlovet då familjen var på skidresa tillsammans med makens familj. Så när de var tillbaka skulle födelsedagen firas med mormor. Jag föreslog fredag eller söndag för maken. Han tyckte att vilket som gick bra, så jag bestämde att mormor och hennes sambo skulle komma och äta fredagstacos med oss.

När man nu tycker att man har kommunicerat detta med maken, tar man också vissa saker för givna. Han vet ju också att om vi ska gäster så behöver huset städas och maten lagas. Mormor är ju förstås medveten om hur läget är och har inga förväntningar på allt ska vara tipp topp. Hon erbjöd sig till och med att baka födelsedagstårtan (vilket jag med glädje accepterade). Men själv har jag lite högre förväntningar på vad vi borde åstadkomma när vi ska få gäster. Jag började dessutom känna mig sjuk på fredagen och gick hem lite tidigare från jobbet, så framåt kl.15 frågade jag maken när han tänkte komma hem. Jag utgick ju ifrån att han skulle hjälpa till att städa och laga mat.

Svaret? "Jag har ett möte som slutar kl.17, så jag åker hem efter det." Detta innebär att han alltså skulle vara hemma ca kl.18. Samtidigt som gästerna skulle komma. I efterhand kan man konstatera att gästerna kom före honom. Efter att ha känt varandra i 20 år blir jag fortfarande förvånad över hur han tänker. Vi ska ha gäster. Då tänker han tydligen på sig själv som en av gästerna och att han ska kunna komma hem och allt ska vara klart. Så jävla irriterande.