Jag har funderat på de det där med att man tar vissa saker för givna när man kommunicerar med varandra. Jag känner att vissa saker borde vara självklara, men inser att de inte är det. Och att det bidrar till mycket irritation och konflikt.
Dottern fyllde år på sportlovet då familjen var på skidresa tillsammans med makens familj. Så när de var tillbaka skulle födelsedagen firas med mormor. Jag föreslog fredag eller söndag för maken. Han tyckte att vilket som gick bra, så jag bestämde att mormor och hennes sambo skulle komma och äta fredagstacos med oss.
När man nu tycker att man har kommunicerat detta med maken, tar man också vissa saker för givna. Han vet ju också att om vi ska gäster så behöver huset städas och maten lagas. Mormor är ju förstås medveten om hur läget är och har inga förväntningar på allt ska vara tipp topp. Hon erbjöd sig till och med att baka födelsedagstårtan (vilket jag med glädje accepterade). Men själv har jag lite högre förväntningar på vad vi borde åstadkomma när vi ska få gäster. Jag började dessutom känna mig sjuk på fredagen och gick hem lite tidigare från jobbet, så framåt kl.15 frågade jag maken när han tänkte komma hem. Jag utgick ju ifrån att han skulle hjälpa till att städa och laga mat.
Svaret? "Jag har ett möte som slutar kl.17, så jag åker hem efter det." Detta innebär att han alltså skulle vara hemma ca kl.18. Samtidigt som gästerna skulle komma. I efterhand kan man konstatera att gästerna kom före honom. Efter att ha känt varandra i 20 år blir jag fortfarande förvånad över hur han tänker. Vi ska ha gäster. Då tänker han tydligen på sig själv som en av gästerna och att han ska kunna komma hem och allt ska vara klart. Så jävla irriterande.
