Jag vet, det stavas inte så. Redan här märks motviljan att rätta sig i ledet. Historien om hur uttrycket motvalls-käring uppstod finns att läsa sig till på t.ex. Wikipedia, men själv vill jag hellre tolka uttrycket som att jag dansar (vals) i en annan riktning än resten av danslaget. Jag ser det till och med tydligt framför mig och ler en smula, för jag tycker om att dansa. Det är mycket möjligt att den här bloggen kommer att handla mycket om barn och det som händer eller inte händer kring dem, men den kan lika gärna handla om mat, jobb, hus, politik, humor, människor, fotografering, silversmide, träning, retro, second hand-shopping … Eller något helt annat.
Vem är jag då och varför tänker jag skriva en blogg? Som person är jag lika intressant som alla andra. Yngre medelåldern, två barn, gift, husägare, på den fritiden som jag tar mig sysslar jag med silversmide och i undantagsfall fotografering. Jag älskar att skriva. Jag önskar att jag upptäckt det tidigare, så att jag hade kunnat utbilda mig och arbeta med skrivande och/eller fotografering. Nu är jag istället inköpsekonom och arbetar i textilbranschen, men det dyker ibland upp saker i mitt huvud som jag vill skriva ner och det är det jag har tänkt göra här.
Att jag kallar mig MotvalsMamman beror på att jag tycker att det finns så många måsten och rätt och fel i världen som jag fullkomligt struntar i, speciellt när det gäller våra barn. Glammiga magasin som talar om hur barn fungerar, hur mammor ska må, vad kvinnor ska ha på sig, vad kändisar gör och inte gör (!), pedagoger som ojar sig över barn som inte rättar sig i ledet, politiker som inte förstår vad barnen behöver, psykologer som tror att de vet varför barn beter sig som de gör och vad man ska göra åt det … Listan kan göras lång och jag undrar varför vi inte bara kan få vara som vi är.
Själv är jag på en punkt lik de allra flesta föräldrar i hela världen – jag älskar mina barn över allt annat. På en annan punkt kanske jag är lite udda – jag gillar inte att vara mamma. Allt det där som inte innefattar kramar och mys, det vill jag helst slippa. Laga mat som de inte vill äta, tvätta, släpa saker och barn fram och tillbaka till skolan (mina barn har lyckligtvis passerat dagisåldern), vabba, oroa mig, plocka undan leksaker, tjata, leka … Gillar inte det. Sån är jag.
