Jag tycker ju egentligen själv att jag är ganska normal. Men sen tänker jag efter lite och inser att så är det inte alls. Så idag tänkte jag att jag faktiskt skulle FÖRSÖKA. Om jag anstränger mig lite, så borde det väl gå?
Det gick bra på morgonen. Att ta en dusch när man stiger upp är normalt. Jag har ganska normala kläder (även om de är köpta på second hand), jag sminkar mig väldigt lite (endast mascara) men det kan nog också räknas som normalt. Jag har en normal frisyr (förutom att jag är ganska gråhårig och vägrar börja färga) och jag ägnar morgonen åt att fixa frukost åt barnen och packa min lunchlåda.
Men sen tog det stopp. Att skjutsa sin 7-åring till skolan på en rosa vespa räknas nog inte som normalt. Arbetsdagen brukar jag också klara av ganska bra. Jag är ju introvert av naturen, men jag har ändå förmågan att föra ett normalt samtal med mina arbetskamrater och mitt jobb är inte konstigt alls. Det onormala på fredagar är att vi springer 5km i samband med lunchrasten, men det är ju arbetsgivarens fel som tycker att det är nyttigt att vi rör på oss. Fredagsfikat; mja kanske är jag en av de få som inte ojar sig över kalorierna som jag sätter i mig. Jag är noga med vad jag äter, men jag tillåter mig att äta onyttigt ibland och då ger jag inte mig själv dåligt samvete över det.
Fredagkvällen börjar ytterst normalt med fredagstacos. Enda skillnaden mot andra barnfamiljer är nog att vi använder oss av kycklingfärs istället för annat. Av miljö- och hälsoskäl. Sedan tänker jag att resten av kvällen också är helt vanlig, men så kommer jag på att det är ju nu folk sätter sig i soffan med ett glas vin. Jag är ju så onormal att jag inte använder droger och speciellt inte den farligaste av dem alla - alkohol. Det är egentligen sjukt att just det räknas som onormalt.
Så det gick inte idag heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar