Det visar sig att jag får behålla jobbet. Min chef erbjöd sig att sluta eftersom hon har nära till pensionen och tycker att hon har gjort sitt. Det blir förstås inte den besparing för företaget som de förmodligen hade hoppats på eftersom hon har väldigt lång uppsägningstid efter sina 38 år (!) på företaget... Men hon är nöjd och de verkar nöjda, så då var det väl en bra lösning.
Dock återstår det fortfarande för mig att bestämma vad jag vill göra med mitt liv. Frågan är om jag någonsin kommer att komma till insikt eller om jag bara kommer att mala på.
På sätt och vis är jag bra på att fokusera på det som är viktigt. I vardagen gör jag inte sånt som inte är absolut nödvändigt. Jag bäddar till exempel bara när vi ska få gäster. Jag ska ju ändå inte vara hemma under dagen och sen ska jag gå och lägga mig igen och vem bryr sig om hur täcket ligger då? När jag var föräldraledig och var hemma för att ta hand om mina barn var det det jag fokuserade på. Jag städade väldigt sällan. Däremot satt jag ofta i soffan och slumrade med en sovande bebis på magen. De stunderna minns jag fortfarande och är väldigt glad att jag tog mig den tiden att njuta.
Det känns som att många mammor känner en press på sig att vara perfekta. De ska vara snygga, huset ska vara städat, karriären ska gå som tåget. Sluta med det. Inget av det där är viktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar