H&M

Jag var på H&M igår. Dottern hade visst hört från någon skolkompis att de har fina kläder där. Dessutom fick hon nyligen en klänning med fjärilar på av sin mormor. Den var köpt på H&M och hon gillar den väldigt mycket. Den kostade 49:90kr. Jag är ju utbildad i området och har jobbat i textilbranschen i nästan 20år. Det finns inte en möjlighet att någon som har sytt den klänningen har fått mer än ett par ören betalt för det jobbet.

När jag går in i en H&M-butik blir jag fysiskt illamående och vill helst av allt vända och gå ut igen. Det hänger kläder huller om buller precis överallt och det allra mesta är alldeles för billigt och helt enkelt skräp. Det finns inte en möjlighet att allt det som finns i butiken kommer att köpas av någon. Det finns kläder där som hade räckt till långt många fler än vad som bor i vår stad. Min dotter hittade en tröja som hon ville köpa och jag berättade för henne min åsikt. Hon är ju bara 8år, så jag förklarade så gott det gick och sa att om det är ett plagg som hon verkligen verkligen vill ha och som hon lovar att hon kommer att använda mycket, så är det ok.

Jag är inne i en H&M-butik ca en gång vart femte år och jag hoppas att det kommer att fortsätta så. Det händer att jag köper H&M-kläder, men då sker det på second hand. De kostar ungefär lika mycket där, men då har jag åtminstone skänkt mina pengar till välgörenhet istället.

Snurrigt

Nu har det hänt. Det som jag inte trodde skulle hända mig. Jag har varit sjukskriven i en vecka på grund av stress. Inte så att jag blivit utbränd och fått utmattningssyndrom, utan det har satt sig fysiskt i kroppen istället.

Jag tar det från början. I mitten av förra veckan vaknade jag mitt i natten av att hela sovrummet snurrade. Jag blev lätt illamående och det stack och pirrade i armar och ben som om de hade somnat. Jag steg upp och ringde 1177. När jag beskrev yrseln misstänkte de att det var kristallsjuka, men eftersom jag även nämnde domningar i armarna så ville de att jag skulle komma in till akuten. Så jag tog sjuktransport in och där tog de en del prover. Det visade inget speciellt, så de trodde på kristallsjuka och jag fick åka hem. Jag var hemma från jobbet två dagar och över helgen, men var extremt trött och lite snurrig. Den värsta yrseln klingade dock av efter hand.

På måndagen gick jag till jobbet, men ringde och bokade en tid på vårdcentralen. Jag kom dit, nya prover togs, allt var normalt, men den här läkaren luskade lite mer i symptomen och kom fram till att yrseln, spänningarna i bakhuvudet och domningarna i armarna kommer från nacken. Vilket i sin tur högst troligen beror på att jag spänner mig på grund av stress. Hon beordrade mig att stanna hemma och vila resten av veckan och kontakta en sjukgymnast för att få hjälp med min extremt stela nacke.

Min chef kontaktade företagshälsovården och jag fick komma till en sjukgymnast i slutet på veckan. Han kollade lite för att se vad nackbesvären kan bero på, men hittade inget speciellt och verkade inte tycka att jag var speciellt stel i nacken. Han pratade mest om vad jag skulle göra för att undvika mer problem på jobbet, som att ställa in höjden på datorskärmen, ta pauser varje halvtimme och stretcha nacken. Jag fick inte ens någon massage... :(

Så det jag får göra nu är väl att försöka få igång cirkulationen i nacken och stretcha mycket. Imorgon ska jag försöka jobba igen och jag hoppas att det ska gå bra.

Badrumsmatta

Jag har bestämt mig för att jag inte gillar badrumsmattor. I vårt hus blir de smutsiga på en mindre än en vecka och hur mycket man än tvättar dem så är de ändå alltid fulla av fällda hårstrån. Äckligt. Jag har tröttnat och ska nog helt enkelt sluta med badrumsmattor. Japp.

Film

Jag tittade på Gone Girl på TV4 igår kväll. Den var lång och ganska bra, tyckte jag de första 98%en av filmen. Det är ett under för mig att den tydligen har varit Oscars-nominerad. Visst, bra skådespelare, intressant plott, men hur tusan kan man göra ett så fruktansvärt dåligt slut på en film!? Jag säger inte att en film måste ha ett lyckligt eller olyckligt slut, men det måste åtminstone ha ett SLUT. Den här filmen liksom bara upphörde. Jag har sett flera sådana filmer tidigare eftersom jag ibland går och ser film på stadens biograf för lite alternativ film. Varje gång går jag därifrån och är ganska irriterad på att jag slösat bort min tid. Men om det är känslor de vill väcka med filmen så lyckas det ju.

Inser att jag inte uppdaterat sedan innan påsk. Påskhelgen i stugan gick bra, trots mina tidigare farhågor. Vädret var hemskt. Det snöade 20cm på Påskdagen och dottern byggde snögubbe med sin moster i trädgården... Eftersom stugan ligger i närheten av Österlen så passade vi på att åka på lite konstrunda. En f.d. klasskamrat till mig hade fotoutställning i Simrishamn, så vi åkte dit och tittade. Jag har inte träffat henne sedan 1995, så det var verkligen ett kärt återseende och hennes foton var väldigt fina. Vi var också hembjudna på påskmiddag hemma hos min far och hans sambo och det var också trevligt. Min mor och hennes sambo var också medbjudna på middagen. och jag är väldigt glad över att mina föräldrar trots skilsmässan för 24 år sedan är vänner nog att träffas tillsammans med oss barn.

Påsk

Jag sitter här och har lite ångest. Ofta tänker jag att vi borde umgås mer med folk, träffa släkten oftare etc etc. Nu har vi bestämt att vi ska tillbringa påsken i sommarstugan tillsammans med min syster, mamma och hennes sambo. Och jag ångrar mig redan. Det där med att vara introvert har så många sidor. Så klart att jag vill träffa min familj, men ibland orkar jag bara inte. Att bo tillsammans i flera dagar, bestämma gemensamt vad man ska äta, åka på utflykter, kompromissa...

Jag är ju inte en bekväm person av naturen, jag kan tänka mig att bo i ett tält i skogen, men det blir ju också så att när vi ska bo alla tillsammans så är jag och min familj yngst och starkast så vi får så klart sova på de obekvämaste ställena. På golvet, i soffan... Vi hamnar alltid på undantaget trots att sommarstugan är lika mycket vår som övrigas (ja, förutom mammas sambo då) och så är det också när vi gör samma procedur med makens familj. Lite tröttsamt är det, men samtidigt borde man bara vara tacksam över att ha tillgång till två olika sommarställen.

Men jag får väl klara av några dagar för jag vill gärna åka till mina hemtrakter och gå på konstrunda, träffa några gamla bekanta och ge mig ut i naturen lite grann. Glad Påsk på er!

Storuman forever

Jag ligger hemma i soffan och är tokförkyld. Har tittat på tv hela dagen, Netflix mitt på dagen när TV-utbudet på 1,2,4,6:an är begränsat, men annars har jag hittat en del intressant. Bland annat såg jag nu på kvällen ett avsnitt av Storuman forever, ett program där Björn Ferry och Heidi Andersson försöker få ortsbor i Storuman att tänka och leva mer klimatsmart. Riktigt bra och tänkvärt. Jag gillar ju också deras norrländska lugn och rakt på sak-attityd. Klart sevärt och finns säkert på SVT Play. Någon dag ska jag göra ett sånt där test där man mäter sitt koldioxidutsläpp. 

Idag när dottern skulle hämtas från fritids var jag inte så pigg. Precis när jag skulle släpa mig upp ur soffan kom sonen hem och jag frågade honom utan några direkt förhoppningar om han kunde tänka sig att gå och hämta sin syster. Jag såg på honom att han inte ville, men han tittade på mig i ett par sekunder och sa sedan: "Sure." Så där som en tonåring gör, som helst inte vill ha med sin lillasyster att göra, men som har blivit vuxen nog att förstå att man hjälper till när någon är sjuk. Mammahjärtat blev alldeles varmt. 

Simning

Jag simmar ett par gånger i veckan för att min rygg ska fortsätta fungera som den ska. Det är extremt effektivt. Jag vill inte påstå att jag simmar snabbt eller snyggt eller nåt. Jag har aldrig lärt mig crawla, så jag ligger och harvar i bröstsimsbanan i motionsdelen av simhallen. Det tar mig 30 minuter att simma 1000m, så jag är bland de snabbare i just den banan. Och nu är jag ju lite motvalls, så det finns några saker jag stör mig på:

1. Förorenarna: Äldre damer som uppenbarligen inte har duschat innan de går ner i bassängen. De stinker parfym, är fullt sminkade och håret ser ut att komma nylagt direkt från frisören.
2. Bromsklossarna: Äldre herrar och damer som inte alls är där för att motionera (även om det helt uppenbart är just vad de behöver), utan för att flyta runt och ta plats för de som försöker simma.
3. Gubbarna: Herrar i övre medelåldern som behöver visa att de kan simma fortare än alla andra. Det gör de i en längd eller två. Sedan orkar de inte mer.
4. Ynglingarna: Killar i 20-årsåldern som har kapaciteten att simma snabbt och långt, och försöker göra det. Men de kan inte. De har uppenbarligen inte lärt sig simma ordentligt. Det är väldigt frustrerande för dem när de blir förbisimmade av en medelålders halvtjock kvinna.
5. Duschvandalerna: De som står i duschen och rakar sig över stora delar av kroppen. Uäh!

Ja, det var bara det jag ville säga.